Hatten av för hantverket
Hantverksintresset och konceptet av att producera något med händerna har fått en renässans i samhället. Göran Lundborg, pensionerad professor och handkirurg, förklarar vikten av hantverksuttrycket och användningen av händerna. En som dagligen arbetar med sina händer är Oskar Johansson Staaf som utbildar sig till modist.
Natalie, Edith, det här är Lorella, här har vi Pussyluskan, och här är min spanska hatt; Raoul, detta är Eggvard, Sondrin och Lisa. Listan är lång på de hattar som tillverkats, namngetts och förkroppsligats av Oskar Johansson Staaf, 22, som just nu gör sitt första år som modist på Tillskärarakademin i Göteborg.
Fönsterna är många och morgonsolen som sipprar in skapar ett behagligt ljus i den luftiga salen. Klockan är halv nio och Oskar är första person på plats.
– Det händer verkligen aldrig, jag är alltid sist på plats, säger Oskar medan han fyller på ångpressen med vatten.
Några droppar hamnar utanför och ångpressen fräser till. Snart övergår dropparna till blöta cirklar på det vita tyget och en doft av varma textilier sprider sig i rummet.
–Nu får den fan va full, säger han och ställer ifrån sig den numera halvfulla vattenflaskan.
Det var inte helt självklart för Oskar att utbilda sig till modist. Efter studenten var han helt övertygad om en framtid som översättare, ett yrke som utlovade möjligheten att arbeta kreativt och samtidigt generera nya språkkunskaper. Vad som till en början kändes helrätt och såg ut som en ljus framtid övergick snart till extrem huvudbry. Det var efter att Oskar fått information om hur framtidsutsikten efter utbildningen tenderar att se ut.
– Hela översättaryrket har fallit bort till AI, och jag vägrade att sitta och revidera en AI-text eller göra ett jobb som AI kan åstadkomma på en kvart. Än så länge kan AI inte lära sig hantverket, så här får man vara hur kreativ man vill, tillägger han.
Mats Isaksson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet har hantverk som huvudintresse och föreläser frekvent om hantverkets historia men framförallt dess framtid. Han anser att vi likt övergången mellan 1800- talet och 1900-talets industrialisering befinner oss i en reaktionär tid, där vi inte längre vill uppleva en billig och smaklös massproduktion. Utan istället lägga större vikt vid kvalitet, estetik men framförallt värna om hållbarhet i produktionen. Något som Mats än så länge anser enbart går att uppnå genom den mänskliga handen.
Händerna bakom hantverket
Foto: Josefine Törnblom
–I vår AI-hyllade tid, tror jag att nyckeln för hantverkets fortlevnad är passionen för det praktiska och glädjen i att skapa något med händerna, säger han.
– Det är en sjuk känsla, en jävligt cool känsla och det är en jävligt belönande känsla att se vad man har åstadkommit. Med mina hattar visar jag ju upp vad en mänsklig hand kan göra, och att se vad man gjort är en så sjukt känsla. En känsla som är väldigt svårmatchad, säger Oskar medan han trär nålen genom bananfirbret på den runda stråhatten.
Just nu håller Oskar på med ett stråprojekt där möjligheten att arbeta med olika material ges. Bananfiber, pappersstrå och diortyll är exempel på några av möjliga strå att arbeta med.
– Handen har alltid betytt kolossalt mycket för människans existens, de är ju gjorda för att vi ska skapa, forma och bygga, säger Göran Lundborg, pensionerad professor och handkirurg.
Göran förklarar att glädjen som vi upplever av att skapa något, framförallt bygger på samspelet mellan hjärnan och handen. Handen har en väldigt stor representation i hjärnan, och många nervceller krävs för att handen ska fungera normalt i form av känsel och finmotorik. Ju mer vi aktiverar våra händer i kreativa sysslor, desto mer aktiverar vi även våra hjärnor. En aktiverad hjärna innebär en stimulerad hjärna, och denna stimulans kan i sin tur spilla över på andra system för lust och tillfredsställelser och öka utsöndringen av dessa hormoner.
– Att använda händerna mycket leder till att handens plats i hjärnan ökar, fysiologiskt sett har du större händer i hjärnan än i verkligheten om du använder dem ofta, det kallas för hjärnans plasticitet, säger Göran.
I takt med dagens samhällsutvecklingen har allt fler arbeten kommit att automatiseras, något som resulterat i en rädsla och oro om att behovet av mänsklig kraft inte längre kommer att vara lika stor. Det är något som Göran Lundborg inte håller med om.
–Om man tänker efter är det oerhört många jobb som kräver mänskliga händer och en riktigt god handfunktion, säger han.
Händernas funktion och hantverk har fortfarande en central betydelse och funktion i samhället enligt Göran, trots detta finns en utpräglad oro även hos honom över fenomenet “Fingerblindhet” som bara under de senaste åren kommit att öka drastiskt. Fingerblindhet syftar till att nutida skolungdomar har tappat mycket av den finmotorik som tidigare ansetts självklar. Det tar sig uttryck i att fler har svårare att klippa rakt med sax, knyta skosnören eller också slå en knut bakom ryggen på exempelvis ett förkläde.
– Jag tror att en faktor kan vara att det inte längre är lika mycket hantverksbetonade sysslor i hemmet längre, det repareras inte sockar längre, och barn leker hellre med spel på datorn än med fysiska leksaker, säger Göran.
–Det klart att digitaliseringen och automatiseringen naturligtvis är något som måste fortgå och utvecklas, men man måste samtidigt tänka på att värna om handens kreativa möjligheter, så vi inte tappar finmotoriken, säger han.
– Är du här?, säger Emelie Granqvist förvånat
– Ja, jag har faktiskt besök idag, svarar Oskar.
Emelie skrattar till och suckar.
– Jasså, så det är det som krävs för att du ska komma i tid, minsann.
Emelie arbetar som modistlärare på Tillskärarakademin i Göteborg och håller med om att hantverket fått ett uppsving jämfört med tidigare år.
Ibland måste händerna vila Foto: Josefine Törnblom
– Det börjar verkligen hända saker nu, vi har lagt märke till det ökade intresset genom ett betydligt högre söktryck på utbildningen nu än tidigare, säger hon.
Emelie tror att mycket kommer att förändras och hända inom hantverksbranschen, inte minst inom textilbranschen. Nya lagar kommer att ställa högre krav på producenterna gällande förväntningar om minskad överproduktion, något som Emelie anser kommer att stärka hantverkets status och leda till fler arbetstillfällen.
–För att minska överproduktionen behöver vi lägga vikt vid cirkularitet och hållbarhetsaspekter i produktionen. Fler kläder kommer att behöva lagas och tas hand om, har man kunskap om hur man gör, har man därför också ett försprång, säger hon.
På Tillskärarakademin arbetar man mycket med hållbarhetsaspekten. Att tänka cirkulärt utgör därför en stor del av undervisningen.
– Efter att ett par jeans har levt färdigt, kanske vi gör om dem till en hatt eller en keps, men vi ska också fundera på vad vi kan göra med hatten eller kepsen när den är förbrukad. Det är ungefär så vi jobbar med cirkulärt tänkande, säger Emelie.
Oskar har alltid haft ett intresse för att tillverka kläder, men likt många andra uppstod intresset för hantverket och längtan efter att arbeta med något verkligt och taktilt under pandemin när mer tid frigjordes.
– Det kanske var något positivt som kom ut ur pandemin, att fler fick upp ögonen för hur kul det kan vara med hantverk, säger Oskar.
Men just intresset för att tillverka hattar uppstod genom dragshowen.
– Jag vill göra mina egna kostymer till “dragen” och insåg att det som var roligast att göra, och det som oftast blev snyggast var hatten, säger han.
Oskar hade inga egentliga planer på att utbilda sig till modist, utan det var genom en midnattsgoogling “hattutbildning i Sverige” förra februari som Oskar upptäckte modistyrket och fick nys om Tillskärarakademin i Göteborg. Till en början tvivlade han på sina färdigheter och möjligheten om att komma in.
Handen har en slags inbyggt intelligens
– Göran Lundborg
– Jag trodde att jag inte var tillräckligt bra, men skickade ändå in ansökan i och med att inga förkunskaper krävdes, the rest is history, säger han.
Enligt Göran Lundborg föds vissa människor med genetiska grundförutsättningar och anlag som gör det lättare för vissa att uttrycka sin kreativitet genom sina händer än för andra. Göran understryker dock vikten av träningssidan när det kommer till handarbete.
– När man använder händerna skapar man motoriska program som utvecklar färdigheter i händerna. Använder man handen mer, blir den också bättre på det den gör, säger han. Det går att säga att handen har en slags inbyggt intelligens, den klarar alltså mycket själv. Det den en gång lärt sig glömmer den inte, det är precis samma som med cyklingen, tillägger han.
Just nu har Oskar ett år kvar på utbildningen, men trivs väldigt bra på skolan och upplever att han blir kreativt stimulerad av det han gör. Men vad som kommer att hända efter utbildningen är fortfarande ovisst.
–Drömmen är ju att starta eget. Om man får tänka helt delusional har jag ju mitt eget modehus, med anställda och släpper kollektioner, säger Oskar.
Den högra sidan bryter den i övrigt luftiga lokalen av genom en lång rad höga träskåp. Varje skåp har unika hänglås, som vittnar om var och ens egna alsterförvaring. Ett av skåpen är upplåsta och luckan står på halv glänt. Det är Oskars skåp. Inuti skåpet är hattarna och tygbitarna instoppade huller om buller. Han rotar med sin högra hand efter en hatt, samtidigt som vänster hand och arm får agera stoppkloss för att de resterande hattarna inte skall trilla ner. Till sist får han tag i hatten. Det är en grå filthatt med rött och blått mönster.
– Här har vi ju ikonen. Donatella Versace. Hon har fått sitt namn för att tyget påminner om hur hon ser ut i huden, säger han och brister ut i skratt.
