Generation Z, Millennials & generation stendöv

Ibland önskar jag att jag kunde vara ett föredöme för min egen generation. Att jag i tidig ålder skulle ha betraktats som brådmogen och plikttroget följt råden från dem med mer livserfarenhet än jag. Istället får jag höra att jag är självupptagen och lägger alldeles för många timmar om dagen på att skrolla på min telefon.

Min generation, den så kallade “Generation Z” ( personer födda mellan år 1997-2010) betraktas vanligtvis av tidigare generationer som “de digitalt infödda” och har uppenbarligen fått det digitala via modersmjölken. Vi är just nu kanske den generation som har mest kunskap när det gäller teknik. Ändå upplever jag att den äldre generationen (boomers och millennials) helst ifrågasätter och klankar ner på oss. Varför är det just vår generation som ska behöva stå ut med så mycket kritik?

Ur min mening är inga generationer särskilt kompatibla med varandra, vi vill ständigt förnya oss och sällan gå i våra föräldrars fotspår. Däremot hör jag ofta hur personer i min ålder lyssnar och rådfrågar äldre personer i många aspekter av livet. Jag tror att det är fler yngre som söker sig till äldre generationer än vice versa. Vilket är synd och skapar ett glapp. Detta glapp förstärks ytterligare genom äldre generationers oförmåga att lyssna och ta till sig av det vi säger. Hur många gånger har man inte suttit med en person över 60 år som absolut vägrar att inse att det går att skicka ett privat meddelande,istället för att publicera ett aningen privat inlägg till alla vänner på facebook.

Om så bara de äldre hade kunnat vara mer öppna inför nya perspektiv och blivit lite mer lyhörda inför de yngre, tror jag att vi hade kunnat minska generationsglappet och faktiskt förstå varandra bättre. Men just nu förblir dem för mig “generation stendöv”.