Läs

Linnea Ahl

Mitt i Angereds kulturnav finns Atom Studios. Här får unga möjligheten att skapa något eget. Ur det växer både identitet och tillhörighet. Salma Belhaj, 19, har provat på det mesta på Atom.
– Det finns en slags hunger i mig att få använda min kreativitet.

På varsin sida om datorskärmen står två högtalare som med sitt äggformade utseende känns tagna ur en sci-fi-film. Men det ovala paret vill inte koppla upp sig, så ljudet får köras direkt från datorn som står i mediestudion. Bredvid hänger en stor, lila bakgrundsduk från tak till golv i sällskap av flera stativ som ligger uppradade.

Salma Belhaj trycker play och dokumentärfilmen Kreativitetens pris och mening börjar rulla. Ljudet brusar aningen, men det funkar. På skärmen syns hon själv när hon intervjuar de som hänger och jobbar på Atom Studios. Intervjuerna varvas sömlöst med färgglada klipp från olika event i kulturhuset  – bland annat ett band som uppträder på scenen. För att filmen skulle bli så bra som möjligt säger Salma Belhaj att hon filmade i princip hela tiden.
– Jag typ halvt bodde här. Jag var här mer än vad jag var hemma under en ganska lång period. Jag gick runt med den där jävla kameran överallt och tryckte upp den i allas ansikten, säger hon.

Dokumentärfilmen är hennes senaste projekt på Atom, och även hennes gymnasiearbete. Hon har länge velat testa att fota och filma och nu fanns rätt tillfälle framför henne. Från början var det svårt att bestämma vad filmen skulle handla om, berättar hon. Men ur det föddes också den slutgiltiga idén.

Det var länge sedan du la Lauryn Hill-bars härinne

Patrik “Partillo” Alexandersson

Torbjörn Forkby är professor i socialt arbete med inriktning mot barn, unga och familj på Linnéuniversitetet. För 18 år sedan gjorde han en studie om mötesplatser för unga över 16 år. Då besökte han bland annat Atom Studios (då KulturAtom). Han säger att den här typen av mötesplatser fyller funktioner genom att unga får uttrycka sin kreativitet, bygga gemenskap och skapa sig en identitet.
– Unga personer som är sökande, som vill få utrymme för sin kreativitet kan utveckla sitt intresse. Det finns också någon form av möten mellan olika åldrar. Det finns ett lärande mellan grupperna, att man tar efter varandra. Och det skapar den här typen av tillhörighet, säger han.

Vi går vidare till nästa studio. Det är mörkt och ögonen behöver lite tid att vänja sig. Till höger sitter en person i ett sken av rosa och turkos. Det är musikproducenten Patrik “Partillo” Alexandersson med ett musikprogram framför sig. Vid hans ena sida står ett keyboard och vid den andra en mikrofon. Från högtalarna hörs sångstämmor.

Patrik “Partillo” Alexandersson, som hjälper unga på Atom Studios med att bland annat producera sin egen musik, spelar upp resten av låten som närmar sig slutprodukt. Basen känns i kroppen och sången lämnar gåshud på underarmarna.
– Det var länge sedan du la Lauryn Hill-bars härinne, säger han och sneglar på Salma Belhaj.

Som ett av sina första projekt här gjorde Salma Belhaj en cover av Doo Wop (That Thing) av Ms. Lauryn Hill tillsammans med barndomsvännen Amelie. De tävlade med låten i Angereds Talangjakt för flera år sedan och kom tvåa. Hon beskriver det som en chock att folk tyckte att det var bra. För duon var det mest för skojs skull.

Girls you know you’d better watch out
Some guys, some guys are only about
That thing, that thing, that thing
That thing, that thing, that thing

Doo Woop (That Thing) – Ms. Lauryn Hill

Tidigare hette verksamheten KulturAtom, men bytte namn för några år sedan då det var dags att strama åt konceptet som utmärker kulturhuset – möjligheten att skapa i en studio. 
– Här får man chansen att göra det lite mer på riktigt. De här kreativa idéerna som kan poppa upp i huvudet när man sitter hemma kan faktiskt bli till det man vill. Det stannar inte bara på ett papper eller i huvudet, säger Salma Belhaj.

Atom Studios har funnits sedan 2001 som en del av Göteborgs ungdomssatsning som togs fram i kölvattnet av Backabranden där 63 ungdomar omkom och ytterligare 214 skadades.
– Politikerna i Göteborg prioriterade att skapa arenor som är säkra och trygga för ungas egna event. Det fanns redan ett uttalat behov, men det var nog branden som gjorde att man slog slag i saken, säger Louise Parbring, enhetschef för Unga mötesplatser Nordost.

Under rundturen är det svårt att missa de två scenerna i lokalen. Scenerna fyller en eventskapande funktion. Det är framförallt ungdomarna som ska få möjlighet att styra upp dessa. Det kan vara allt från konserter och dansuppvisningar till filmkvällar. Här finns ljud, ljus, instrument och all utrustning som kan tänkas behövas. Just nu är bägge scenerna folktomma. Men det är inte där det händer just nu. I anslutning till den lite mindre musikscenen ligger en mängd olika studios, likt små krypin. Där kan ungdomarna gå in och göra sin grej. Två killar korsar parketten för att gå in till musikstudion där Partillo satt tidigare.  
– Nu jävlar gubbar!, hörs Patrik “Partillo” Alexandersson ropa innan han stänger dörren.

På Atom arbetar också Markus Eriksson som ungdomskonsulent sedan några år tillbaka. Han blev aktiv musiker redan när han var ung. Markus Eriksson gör fortfarande egen musik och samarbetar med andra artister och band, men hans främsta fokus är att hjälpa ungdomarna med sina projekt. Han har till exempel lagt gitarr och piano till låten som Patrik “Partillo” Alexandersson spelade upp tidigare.
– Jag lägger mycket av min kreativa energi på andra snarare än mig själv. Jag får utlopp för det här.

I grund och botten är Markus Eriksson även musiklärare som dessutom sysslat med media och arrangerat event. Och liksom ungdomarna som hittat hit har även han hittat hem.
– Till skillnad från när jag var lärare när jag var den som plockade fram material och jag ska bedöma utifrån deras prestation. Här kan jag peppa och också ge kritik, men på ett helt annat sätt. Det är ju helt frivilligt att komma hit, fortsätter han.

Han nämner också att det finns en bild av att kulturhus och andra mötesplatser ska ta barnen från gatan. Det är en viktig del, men inte det huvudsakliga syftet. Markus Eriksson beskriver snarare Atom som ett hus som kan ge unga en trygg plats för att utveckla estetiska uttryck. Det är det som är kärnan på Atom.

Enligt professor Torbjörn Forkby kan kulturhus till skillnad från fritidsgårdar erbjuda mer nischade aktiviteter än att bara fungera som allmänna mötesplatser. De kan fånga upp unga som redan har ett intresse som de inte delar med så många andra i sin lokala närhet. Det är ett alternativ för de som inte finner en plats i andra sammanhang. Samtidigt finns inga krav på några förkunskaper, säger han.
– Ungdomarna får möjlighet att pröva utifrån där man faktiskt står.

På många håll i Sverige existerar inte den här typen av mötesplatser. Och nedskärning efter nedskärning inom kultursektorn väcker frågor om just Atoms överlevnad. Louise Parbring berättar att politikerna beslutat att hela komplexet ska rivas och byggas upp på nytt där det står idag. Liksom Atom drabbas bland annat kulturhuset Blå Stället, Angeredsgymnasiet och Angereds teater. Rivningen handlar om att byggnaden närmar sig sitt bäst före-datum och därmed är det mer ekonomiskt att riva än att renovera. Och det märks av:
– Det är så jädra kallt överallt, säger Markus Eriksson och stryker sig över armarna.

Det finns ännu inget fast datum för när rivningen ska ske. I och med att det är flera verksamheter som ska komma överens så tar det tid. För Markus Eriksson är dröjsmålet tacksamt, eftersom lokalerna är så pass bra som de är nu. I nuläget är den ekonomiska situationen stabil och ingenting tyder på att verksamheten skulle försvinna, säger han.

Fastän det gärna hade kunnat vara några grader varmare, vägs det upp av den varma stämningen. Det sitter i väggarna. Men framförallt i personerna som är här. Det är tydligt att Salma Belhaj är en av de som andas kreativitet. 
– Det finns någon slags hunger i mig att få använda min kreativitet. Annars känns det lite tomt typ. Det känns deppigt utan att få skapa.

Salma Belhajs inre drivkraft att skapa och möta andra har genom livet lett henne till den här typen av platser. Innan hon fann Atom dansade hon med vänner på bland annat Ungdomens hus 1200 kvadrat och Fryshuset. På frågan hur hennes liv hade sett ut utan Atom Studios svarar hon:
– Jag kan inte ens tänka mig hur det hade sett ut, för det har format mig ganska mycket. En sak leder till en annan. En person som du träffar leder till en annan person du träffar. Och jag har träffat många andra genom sådana här ställen.