perspektiv

Svett, slipsar och tårar – Harry Styles är tillbaka

Amy Carron & Isabella Reinhold Carlsson

Älskar fansen Harry efter tre års tystnad?
I Amsterdam får vi svaret.
Japp.

Efter Styles senaste album Kiss All the Time. Disco Occasionally. släpptes datum till turnén “Together, Together”, som består av totalt 68 konserter i Amsterdam, London, São Paolo, Mexico City, New York, Melbourne och Sydney. I Amsterdam blir det tio stycken.

Många konserter på få platser har gjort att fans från en mängd andra länder tar sig till Amsterdam. I kön hörs språk som finska, spanska och ryska. En amerikansk influencer står och spelar in videor till sociala medier. En italienare går runt och delar ut egenskissade porträtt av artisten. Alla är här för Harry Styles. 

Världsartisten har varit borta från musiken i vad som känns som en evighet. Fansen har längtat och förväntningarna är höga. Kommer han köra samma låtar som på konserten dagen innan? Vad kommer han ha på sig? Ett tyskt tjejgäng förbereder flera skyltar, för visst måste han se någon av dem? 

När Robyn avslutar med sin största hit “Dancing on My Own”, som verkar vara den enda låten en majoritet av publiken känner till, dröjer det cirka en halvtimme innan det stora huvudnumret intar scenen. Styles inleder festen med den poppiga och ösiga “Are You Listening Yet?” för att sedan köra genom fyra låtar från tidigare album. 

Den enorma scenen gör det omöjligt även för en maratonlöpare som Harry Styles att ta sig runt till alla sidor under en låt. Artisten förklarar för de 56 000 fansen att anledningen till att han ser så liten ut på scenen är avståndet den enorma arenan skapar mellan honom och publiken. Han känner sig tvungen att nämna att han är en “normal sized person” och publiken brister ut i skratt. Interaktionen tar oss tillbaka till tidigare turnéer där Styles blivit känd som expert på crowd work, något vi sett mindre av så här långt.

Traditionsenligt kastas man under konserten mellan olika starka känslor. Tårarna rinner och fansen ligger ner på golvet när Styles kör “Fine Line” för att sedan bli chockartat inslängda i “American Girls”, en låt man bara måste dansa loss till. Det får en att tänka på texten i “Dance No More” där han sjunger att det på dansgolvet inte går att skilja på tårar och svett.

Trots att publiken står packade som sillar är det nog ändå Harry Styles som svettas mest. De kontorskodade lagren åker stadigt av under övergångarna, först den blå kavajen, sedan den orangea tröjan och när slipsen ryker kör Styles vidare i endast en gul skjorta. Under “American Girls” byter han fyndigt ut texten till “a face that knows, my sweaty armpit”.

I introt till “Dance No More” kör Harry Styles en koreograferad dans tillsammans med två dansare. Video: Amy Carron.

Styles kanske mest älskvärda egenskap är hans enorma ödmjukhet gentemot sin publik. Han inleder konserten med ett helt varv runt den stora scenen och kastar slängkyssar så mycket att man känner sig personligt välkommen. Under tacktalet om att ändra världen med vänlighet lyssnar alla uppmärksamt och känslan sätter sig, i alla fall i två timmar. 

Setlistan består till stor del av låtar med högt tempo och ungefär hälften kommer från det senaste albumet. Gång på gång bjuder Styles upp till dans och det är svårt att tacka nej. Till och med någon säkerhetsvakt här och där gungar till musiken. Styles avslutar med hitlåten “As It Was” och springer återigen ett varv runt den stora scenen, denna gång för att tacka för kvällen. 

Höga förväntningar leder ofta till att det känns som att någonting saknas. Styles springer som en galning, men lyckas ändå inte fördela sin uppmärksamhet jämnt mellan de olika sidorna. Interaktionerna med publiken är inte vad de brukade vara, utan det är större fokus på att framföra så många låtar som möjligt. Trots allt levererar Harry Styles en storslagen show och de som först tvekade på att köpa biljetter tänker nu troligtvis om.